Om att växa och nå sina mål, del 4

Postat 22 maj, 2013 av JohannaN

Jag har tidigare berättat om mina mål med JohannaNs produktion, läs mer arbetet och målen i inläggen ”Om att växa och nå sina mål, del 3″ och ”Om att växa och nå sina mål, del 2″. Och vi är just nu i arbetet med att undersöka alternativen för den mässing vi använder. Tyvärr är det krångligare än vad jag först trott. Tillsammans med Boy, som är den som sköter allt praktiskt kring produktionen, har vi undersökt ursprunget kring den mässing vi idag använder samt vilka alternativen skulle vara. Flera möten via Skype och funderingar så är processen igång, men som ofta annars är just bristen på transparens och tillgång till fakta problemet. Att spåra var vår mässing kommer ifrån är lättare sagt än gjort. Idag köper Boy upp ark av mässing på en marknad i Bangkok. Mässingen vi idag använder är nytillverkad, och enligt försäljaren vet man bara att det är på import. Vilket är helt galet då Thailand är ett land som just har stora fyndigheter av just zink och koppar som man gör mässing av. Det känns alltså inte helt ok, och alternativet som finns är alltså återvunnen mässing som enligt uppgift är gjord i Thailand. Allt väl, och här känns valet enkelt. Självklart ska vi byta till återvunnen mässing. MEN!

Det finns fler aspekter i det här: en praktisk och en estetisk. Och tyvärr väger de väldigt tungt. Den återvunna mässingen går endast att köpa i stora kvantiteter (vi pratar ton), mycket större än vad vi arbetar med i dag. Mässingsarken har inte samma tjocklek som vi använder idag plus att den är mer svårarbetad. Dessutom måste man också tillsätta nytt material i det återvunna för att få allt binda ihop, dvs den återvunna mässingen består inte till 100% av återvunnet material. Och så till det som tyvärr är det viktigaste: det återvunna materialet har en annan struktur och annat utseende, det går helt enkelt inte att skapa smycken som ser ut som de vi gör idag. Och det om något känns väldigt trist. För min starka tro är att vi först och främst måste göra smycken som är vackra. Sedan är produktionen självklart viktig. Men INGEN kommer någonsin att bära något fult bara för att det är schysst gjort. Jag gör det inte, och knappast du heller. (Om det har jag skrivit tidigare: ”Svensk hållbarhet håller inte” och ”Svensk hållbarhet håller inte, del 2″)

Så som ni förstår har vi en rejäl utmaning framför oss här: kan det fungera praktiskt och utseendemässigt att jobba med det återvunna materialet? Eller kommer vi då att göra för mycket avkall på vår design? Nästa steg är att vi ska göra några smyckesprover av den återvunna mässingen, allt för att se om det kanske kan fungera ändå? Processen är i alla fall igång, och tips, diskussioner och funderingar mottages som vanligt tacksamt!

Kvalitet, hållbarhet och silverpläterat

Postat 14 maj, 2013 av JohannaN

Svara

Vårt mål är att göra smycken som blir något av favoritsmycken för den som bär dem. Det där halsbandet eller ringen man känner sig bekväm i och ofta använder. Och det kräver såklart smycken som håller att användas varje dag i många år. Vi jobbar konstant med kvaliteten, bl a genom vår ett-åriga garanti, och tycker och tror att vi har kommit ganska långt. Men självklart smyger det sig emellanåt in exemplar som inte håller samma kvalitetsnivå som vi vill. Så vi hoppas därför att du hör av dig om just du dykt på ett sådant smycke. Det ger oss nämligen chansen att förändra, förbättra och utveckla, samt att kunna ge dig ett nytt (eller lagat) smycke tillbaka. Så att du återigen kan låta det bli din favorit. Vi hoppas att du gillar den dealen?

I det här arbetet med att utveckla kvaliteten har vi också kommit fram till att vi fr o m nu bara ska satsa på att göra smycken där vi använder samma material rakt igenom. Det gör vi redan i alla våra mässingssmycken och när vi arbetar med sterling silver. Men när det kommer till våra silver- och rodiumpläterade smycken är det annorlunda. De är gjorde i mässing med ett tunt överdrag av silver eller rodium, och det slits av med tiden och användning. Även här är kvaliteten hög, men det går aldrig att nå samma nivå som när något är gjort i samma material rakt igenom (och där inget går att nöta bort) Och det vi står för är ju att vi vill att smyckena ska vara lika fina och hållbara flera år senare, förutsatt att man putsar upp dem lite.

Och av den anledningen har vi därför bestämt oss för att sluta arbeta i silverpläterat och rodiumpläterat. Vi kommer fortsätta att sälja det vi har i lager, men alltså inte producera något mer. Vi kommer istället att göra några smycken som idag bara finns i mässing i sterling silver också, men mer om det senare i år.

Så, om du har spanat in något smycke i någon av våra pläteringar, tänk på att det snart kan vara sista chansen att lägga beslag på det! Bara ett litet tips…=)

Slow Fashion

Postat 11 april, 2013 av JohannaN

Svara

Om att växa och nå sina mål, del 3

Postat 21 mars, 2013 av JohannaN

Jag har tidigare berättat om mina mål med JohannaNs produktion, läs mer vilka målen är i inlägget ”Om att växa och nå sina mål, del 2″. Och nu har vi på allvar påbörjat det arbetet. Det är en oerhört lång, och emellanåt vansinnigt tungrodd, process. Men ett steg i taget och att omge sig med personer som peppar och uppmuntrar arbetet är receptet för att jag ska lyckas. Hoppas och tror jag.

Ett av målen är att förbättra materialet vi arbetar i, dvs mässing samt sterling silver. Och just ligger fokus på att ta reda på vad som exakt finns att få tag i. Det finns Fair Trade-guld, men går det att hitta någon silver-motsvarighet? Njae, inte som det verkar. Utan frågan är just nu istället om det kanske går att hitta någon typ av rättvist handlat silver och/eller mässing? Mindre kooperativ i Thailand? Eller går det att få tag på återvunnen mässing, som det sägs?, och hur och var i sådana fall?

Det här är definitivt en process som jag mer än villigt kan säga är ”lättare sagd än gjord”. Men jag har åtminstone några ingångar. Bl a en lunch inbokad nu på tisdag i Stockholm med Emilie som arbetar på Rättvisemärkt Sverige. Jag och Emilie känner varandra från när vi tillsammans arbetade ideellt i Röda Korsets Ungdomsförbund och med hållbar utvecklingsfrågor. Förhoppningsvis har hon några kontakter och trådar vi kan dra lite extra i för att försöka bena ut det här med materialet.

Och om inte annat ser jag mötet som en enorm pepp. Det är så lätt att tappa fokus i arbetet med en hållbar produktion, och ju färre som frågar och vill diskutera de här frågorna med mig desto lättare är det att ”glömma” bort dem. Så att då istället få prata, vrida och vända på utmaningen samt återigen påminnas om att det är exakt det här jag vill göra och åstadkomma, det gör att jag kan gå in med förnyad energi i projektet.

Och har du tips och kontakter som kan vara till användning, hör av dig! Allt som på något sätt kan hjälpa oss i arbetet mottages tacksamt!

Franska magasinet Grazia, Lånegarderoben och JohannaN

Postat 21 mars, 2013 av JohannaN

Svara

Kommer ni ihåg mitt besök på Lånegarderoben när fransk media var där? I senaste numret av den franska modetidningen Grazia finns nu reportaget från den intervjun. Om man inte är så vass på franska får man helt enkelt kika på bilderna, men verkligen kul med tre sidor i magasinet. Och allt med fokus på det bästa av allt: slow fashion och hållbarhetstänk inom mode. Klicka på bilderna för att förstora dem.

”Svensk hållbarhet håller inte” del 2

Postat 20 februari, 2013 av JohannaN

Svara

Jag skrev häromdagen ett inlägg kring en väldigt bra artikel från Svenska Dagbladet. Artikeln hittar ni här: ”Svensk hållbarhet håller inte”, och mitt inlägg läser ni här: ”JohannaN – Svensk hållbarhet håller inte”

Jag har ju självklart en förhoppning om att alla produkter i framtiden ska vara tillverkade på ett så schysst och hållbart sätt som möjligt. Att det ska vara en självklarhet att ingen eller inget har farit illa i processen att producera min mat, mina kläder eller de andra sakerna jag använder. Men för att nå dit måste man först till viss del bli en del av dagens värld. Med exemplet mode: så tror jag helt enkelt att man förstå måste spela efter de regler som idag gäller, samtidigt som man också adderar till det man tror på och vill förändra. Det innebär givetvis dubbelt så mycket jobb, men jag tror faktiskt att det är enda sättet att verkligen förändra.

Att få fler konsumenter att välja ekologiska och schysst tillverkade kläder innebär att ALLT annat måste vara precis så bra som de kommersiella märkena gör. Kvalitet, design, trend (och till viss del också pris) samt hur det marknadsförs och skyltas upp MÅSTE hålla minst lika hög kvalitet som alla de andra plaggen och märkena. Först därefter kan det hållbara lyftas upp, och det är också då de schyssta kläderna kan konkurrera på allvar. De handlar om ”den starkes överlevnad” och inte om välgörenhet eller dåligt samvete. Och detta gäller även ex. de små butikerna överlevnad gentemot de större kedjorna och de små märkena mot de större. Vi måste vara bättre på allt. Först då kommer man som butik och/eller modemärke att genuint väljas om och om igen.

Jag som privatperson och konsument skulle, trots att jag brinner för de här frågorna, ALDRIG göra avkall på designen av ett plagg bara för att det skulle vara bättre producerat än ett annat. Och det tror jag gäller de flesta. Det låter otroligt hårt och känslokallt, men om jag skulle säga något annat skulle jag ljuga. Och det är nog därifrån vi måste utgå om vi ska vara ett modeföretag med hållbarhet som affärsidé. Oavsett vad vi vill eller inte.

/Johanna

”Svensk hållbarhet håller inte”

Postat 18 februari, 2013 av JohannaN

16e februari publicerades en otroligt intressant artikel i Svenska Dagbladet på temat hållbarhet och mode. Där SvDs skribent Sofia Hedström berättar om att många av de modeföretag som satsade på ekologiskt och schysst producerat för några år sedan idag inte längre finns kvar. Bristande efterfrågan och en föreställning om att design och hållbarhet är två vitt skilda saker anses vara orsakerna. Läs hela artikeln här: ”Svensk hållbarhet håller inte”.

Och tyvärr tror jag att det är sant. Det finns en bild, och tyvärr alltför ofta är den helt korrekt, av att bra producerade (ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbara) varor inte håller samma designkvalitet som övriga kommersiella produkter. Att arbetet med att hitta en så bra produktion som möjligt skulle göra att man som modeföretag gör avkall på det som faktiskt är viktigast av allt: snygg design som många vill bära. För det är ju det som är lite av problemet: som (mode)företag ska man finnas där för kunden och ge den det den vill ha.Tillgång och efterfrågan är A och O.

När jag startade JohannaN för fyra år sedan var jag övertygad om att produktionsvillkor var en sådan sak som skulle efterfrågas. Men så fel jag hade: jag har under den här tiden i princip aldrig fått frågan om vår produktion. Fokuset ligger istället på designen. Jag har därför under de här åren tänkt om lite: mitt huvudfokus är att göra starka kollektioner som många vill bära, och i takt med att JohannaN växer och syns mer skapas också pengar och resurser till att uppnå de mål jag alltid haft: en helt transparent och socialt och miljömässig produktion. Samt att skapa utrymme och möjlighet att diskutera dessa frågor med alltifrån media till våra fina kunder.

Jag är inte där jag vill med produktionen än, utan får ta ett steg i taget. Det viktiga är just att först bygga ett ekonomiskt stabilt företag, ett företag som sedan har resurserna att skapa en hållbar produktion oavsett om det efterfrågas primärt eller inte. Syftet får istället bli att snarare kanske utbilda och förändra modescenen i långsam takt. För återigen: som (mode)företag är det viktigaste tillgång och efterfrågan, oavsett hur mycket man ändå ogillar det. För att överleva måste man anpassa sig till världen: och som det ser ut nu går designen före hållbarheten. Ja, då är det bara att gilla läget och passa på att dra nytta av det. Stark design = mer försäljning = mer resurser att följa sitt hjärta. Låter kanske krasst, men så ser verkligheten ut. Och tyvärr är facit just nu: konkurs för flera av de som till största delen följt sitt hjärta. Även om de självklart ska hedras för att de faktiskt följde sina värderingar.

/Johanna

Alla Hjärtans Dag – konsumtion och dubbelomtanke

Postat 13 februari, 2013 av JohannaN

Svara

Imorgon är det Alla Hjärtans Dag, vilket ska vara en dag för kärlek och omtanke. Och vad passar då bättre än att tänka dubbelt: dubbelomtanke. Dvs att visa kärlek mot såväl mottagaren som mot den som producerat det du ger bort. Ex skördat rosorna eller kakaon till chokladen. Så: välj Rättvisemärkt. Och när det inte går: välj presenter där du kan spåra dem hela vägen till och från tillverkningen.

Och då jag tror på slow fashion och medveten konsumtion, vill jag också slå ett slag för att tänka igenom sina beslut. Köper du smycken eller kläder: köp då gärna saker som mottagaren kommer kunna och vilja bära länge. Tänk kvalitet och presenter som gör gott och uppskattas länge. Och varför inte: visa din omtanke fler dagar under året. Inte bara under morgondagen. Utan välj att överraska med ett vykort eller present i brevlådan nästa vecka istället. Det ska jag göra.

Johanna

Halsbanden på bilden är från kollektionen HORN och kostar 695 kr för det stora och 595 för det mindre. Mer om produktionen här: JohannaNs produktion.

Lånegarderoben och fransk media

Postat 29 januari, 2013 av JohannaN

Svara

Efter besöket hos Fröken Gul begav jag mig till finaste Lånegarderoben. Vad det är och vad de gör kan man läsa i ett tidigare inlägg här på bloggen: Lånegarderoben. De hade besök av en fransk teve-kanal och modetidningen Grazia, och jag som sponsor var därför inbjuden att berätta lite om varför jag stödjer konceptet och lite tankar kring slow fashion och hållbarhet. Superkul! Och ska bli riktigt kul att se resultatet senare, det ryktades om ett ”4-pages-spread” i Grazia, så vi får se…=)

Nu är det dags för en ännu mer intensiv dag och för bästa uppdatering om vad som händer: följ oss på Instagram. Johannanswe heter vi där. Ses!

Slow Fashion och om att låta plånboken styra

Postat 12 december, 2012 av JohannaN

Svara

Att alltid kunna välja ekologiskt, Rättvisemärkt, lokalproducerat och småskaligt är självklart ett privilegium. Det är de förunnat som har pengar att kunna välja. Alla har inte råd att välja den dyrare tröjan i schysst bomull i den lilla butiken framför kedjans billiga. Men, många av oss har faktiskt möjlighet att prioritera. Och vi som kan bör också göra det. Dvs möjligheten att välja bort för att kunna välja bättre.

Jag är en av dem som har möjlighet att välja – och på så sätt låta min plånbok visa vad jag gillar och inte. Jag försöker köpa färre saker och på så sätt spara pengar för att sedan kunna köpa riktigt bra grejer. Jag har aktivt valt att köpa ett par skor istället för fem – men då ett par av bättre kvalitet som jag sedan försöker ta hand om så gott det går. Allt för att de ska hålla längre. Det är bra för miljön – mindre slit och släng – och bra för de som gör bra saker – om deras saker säljs kan de växa och i det långa loppet blir världen lite bättre och lite schysstare.

Och det är också det som är tanken i det som kallas Slow Fashion och medveten konsumtion:

- att tänka mer på hur och var mina kläder kommer ifrån
- ta beslut som baseras på kvalitet snarare än på kvantitet
- handla lokalproducerat, hållbart och/eller second hand
- ta hand om mina kläder så att de håller längre.

Vi kan och bör inte, av många anledningar, sluta konsumera men jag tror att det är bra att stanna upp emellanåt och låta vår shopping styras av tankarna ovan. Eller vad tänker och tycker ni kring det här?